bekahbus

Är det inte lustigt egentligen hur bekväm man är i vardagslunket?
Igår bröt vi mönstret & istället för frontalkrock med soffkudden i varsen ända av soffan efter nattning av T & kvällsmat satt vi uppe, jag tog ett glas vin, vi spelade spel, skrattade, pratade & umgicks på riktigt!!
& vet ni, jag somnade som ett barn i sängen sen, hur nöjd & glad som helst, inget slingrande, inget snurrande, ingenting... :)
Det är verkligen det där "lilla extra" i vardagen som gör allt det där andra ganska mycket bättre!
<3