Sad.

Det börjar bli sorgligt när två personer bara gör varandra illa..
Var finns lyckan där?
Hur svårt ska det vara att glädjas för den andra personen, acceptera, respektera & ta hand om den här människan!?..
Alla har sina dåliga dagar hur vi än vänder & vrider på oss själva, men de är just det faktum som gör att man kanske borde ta ett steg tillbaka, hitta på något annat & bara låta det rinna av..
Till en början blir man nog mest ledsen, tårarna rinner & allt känns hopplöst, efter ett tag svartnar ögonen & hjärnan spårar ur, blir man inte aggresiv drar man istället en verbal pungspark mitt i prick som alltid slutar i sandlådan med: -Du är dum! -Mm Men du är fan så mkt dummare etc. etc.
När man inte längre orkar mer & bara vill slänga en tung kruka i huvudet på den andra personen så den är tyst en stund, börjar man tänka efter lite..
Det kanske var jävligt onödigt att säga vissa saker, problemet här är att man springer rakt in i en stor fet jävla stolthet som man på något sätt försöker springa runt, hoppa över eller äta upp.
Det går men han/hon är stora som hus & har inte andra bråkstaken kommit till samma stadie så sitter snart pungsparken där mitt i krysset än en gång!
Man blir ett monster & det gör mig jävligt ledsen att behöva se. . .
Vad ska man göra när man står där & ilskan har runnit av men man fortsätter svälja & spotta tillbaka!?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0